fredag 2 november 2007

Mitt guld...!




Mitt barn.
Dagen du kom så visste jag inte,
att jag i hela mitt liv väntat på det ögonblicket.
Men när jag hörde dig skrika livets skrik,
och dom bar dig till mig och lade dig i min famn.
Då visste jag.
Ingenting i mitt liv,
vad som än hänt,
eller kommer att hända,
kan mäta sig med den lycka jag kände då.
Du.
Bara du.
Överväldigade mig.
Och det gör du än idag.
Jag älskar dig mitt barn.
Min älskade dotter!

Inga kommentarer: